bob ramone

Under the blade är utan tvekan Twisted sisters bästa skiva, innan fjanterierna  med were ot gonna take it och den smörjan.
Tycker det är synd och skam att detta lysande band alltid kommer vara förknippade med de där två låtarna.
Framförallt när de gjort så mycket annat lysande material.

På Under the blade hittar man lysande låtar som What you dont know(sure cant hurt you), Shoot em down, Destroyer och deras absolut bästa låt, titellåten Under the blade.

Så har man aldrig lyssnat på Twisted sister förut och vill upptäcka bandet, skit då i den senare smörjan.
Lyssna istället på Under the blade.

Nästa skiva från rockmonstren är Destroyer.
Många brukar kalla den här för deras bästa studioplatta. Själv tycker jag inte det är någon av deras bättre.
Plattan börjar med tvåsvaga spår, först den grymt överskattade Detroit rock city och sedan King of the night time world.
Sen kommer grymt bra låten God of thunder, följt av 3 svaga spår Great expectations, flamming youth och Sweet pain.
Efter det kommer en av kiss absolut bästa låtar, Shout it out loud.
Klassikern Beth följer och sedan den strålande Do you love me.

Fortsätter raskt med genomgången av Kiss-skivor.
Denna gång är det deras färsta liveskiva Alive, som gäller.
Här trängs låtar från deras 3 första fullängdare S/T, Hotter than hell ocg Dressed to kill.
Det var med den här skivan Kiss slog på allvar, då de ända från början var ett liveband.
Och detta hade de svårt att göra nånting av med på deras studioalbum.
Och i och med detta album fångades alltså den livekänslan även på ett album.
Här finns lysande versioner av Deuce, Strutter 100 000 years, Cold gin och Rock 'n' roll all nite.

Enligt mig är det här en av de bästa liveskivorna någonsin, tillsammans med:
Ramones - It's alive
Thin lizzy - Live and dangerous
Motörhead - No sleep til Hammersmith

Dia psalmas Gryningstid kan nog vara den bästa svenska skivan någonsin.
Med sin mycket effektiva punk med inslag av folkmusik, skulle dom med detta album bana väg för många framtida punkare.

Plattan är så gott som fullproppad med kanon låtar, som: Tro rätt,tro fel, Hon får, Emelie och den personliga favoriten Alla älskar dig.
Det finns även en del underskattade låtar på skivan som Gryningsvisa i D-moll och Sol över oss.

Ska man köpa en svensk punkplatta, ska man köpa denna.
5 plus av 5 möjliga.

Punken är en väldigt stor del av grundstenen rock, en av tidernas viktigaste musikstilar.

Punkens födelseår brukar räknas nångång 1976-77. Men begynnelsen av punk kan man hitta betydligt längre tillbaks än så.
Att agera på ett punksätt på scen gjorde The Who redan i början på 60-talet, även om deras musik knappast var punk.
På slutet av 60-talet dök The Stooges och MC5 upp. Dessa var så kallade protopunkband. Detta betyder att de var band som var enormt mycket före sin tid. Protopunk är ett begrepp som myntats senare, eftersom punk inte fanns som begrepp på den här tiden. Protopunk kan vä egentligen lättare beskrivas som punk före punken. En förm av tidig embryo punk, som egentligen inte är punk  inte är punk. Men som hade en enorm betydan för den senare punken.
Av dessa två band var det Stooges som hade mest gemensamt med den senare punken, och MC5 var pionjärer inom garagerocken( titta på The Hellacopters).
I början av 70-talet dök så ett annat band upp,The New York dolls.
New york dolls är förmodligen ett av tidernas mest bydelsefulla band, framförallt för den punkscen som skulle blomma i New York ett par år senare.
Men de var även pionjärer inom glamrocken och efterföljande genrer som Sleaze och Pudelrock. Band som Kiss, Mötley crue, Twisted sister och Hanoi rocks hade knappast existerat utan New York dolls.

Nu vidare med historiens viktigaste rockband The Ramones.
The Ramones bildades i New York 1974, men lyckades inte speciellt bra de första åren. Mycket tack vare att de kom från Usa och deras musik inte riktigt funkade där.
Därför åkte gruppen över till England 1976, och gjorde där i Juli en legendarisk spelning.
I publiken fanns medlemar från Sex pistols, The Clash, The Damned m.m. Många av dessa har senare nämt detta ögonblick som ett avgörande moment både för dom själva och den engelska punkscenen överhuvudtaget.
Efter detta bröt den verkliga punkexplosionen ut. Nu stundade också punkens riktiga glansår 1977-79.
Huvudansvaret för detta lägger jag på The Ramones, utan dras musik och inflytande hade knappast punken sett lika dan ut som vi känner den idag.
Men ser man vad som räknas till punk idag så är Ramones knappast punk, deras egentliga mål var att dra tillbaka rocken till rötterna och göra den enkel igen. Vilket de onekligen lyckades med.
Men som sagt Ramones är och förblir punk och musikpionjärer utan dess like
Urtypen för punk och förmodligen världens mest kända punkband var The Sex pistols. Där har ni verkligen vad som idag räknas som ortypen för punk Stilen, musiken, utrycket och Beteendet. Även om deras karriär var ytterst kort så är deras betydelse för punken betydligt större. Även om de ibland får lite väl mycket av äran, som egentligen borde falla på The Ramones.

Ett annat av de medt kända punkbande är The Clash. Deras två hörsta skivor är enorma hörnstenar inom punken. Även om titellåten från ders tredje album London Calling är ett Punkanthem utan dess like, började de här exprimentera med annan musik.

The Damned är som jag sagt förut ett enormt underskattat band, de var före både Sex pistols och the Clash med såväl en singel och ett album. De var enormt viktiga för den engelska punken och även pionjärer inom gothrocken.
Utöver dessa fanns det hur många band som helst under den här den första punkperioden.

När då den riktiga punken dog ut, dök det i Usa upp en typ av punk som kallades Hardcore.
Hä tog amn punkens snabbhet och Metalens tyngd och skappade en helt ny genre.
Hardcoregenren ligger väldigt nära Trashen där man också blandade punk och metal. Skillnaden var att Hardcore gick mer åt punkhållet och Trash mer åt metalhållet.
Men som sagt tillbaka till Hardcore. Viktiga Hardcoreband under den här prioden var Dead Kennedys, Black flag, Bad brains, minor threat m.m
Punken vart väl egentligen en form av undeground rörelse på 80-talet, när den inte längre hade nyhetens behag.

På 80-talet utvecklades även diverse undergenres inom Punken såsom: Kängpunk, Streetpunk, crustpunk m.m
Vill här passa på att nämna två otroligt viktiga band: Inom kängpunken Exploited och inom streetpunken Cockney rejects.

På slutet av 80-talet började grungen utvecklas, denna genre ligger väldigt nära punken.
Då när Nirvana verkligen slog i början av 90-talet fick även punken en rejäl uppsving.
Band som Pennywise, NOFX, Rancid och Green day slog, och punken fick en rejäj revival under början och mitten på 90-talet.
Sen dök diverse andra band upp, nån typ av popigare och mesigare punk, om man nu kan klassa dom som punk tex Blink 182 och sum42
Sen dess har punken stått relativt still och vi väntar på en ny revival.

Lyssnade på Blondies Autoamerican för nån dag sen. Denna skiva når inte riktigt upp tillde lysande skivorna Plastic letters och Parallel lines. På dom plattorna var musiken betydligt mer åt punk och New wave hållet. Här är musiken betydligt lugnare, nån form av neddämpad pop med små stänk av rock 'n ' roll.
Men det finns en hel del bra spår även på denna skiva, Såsom Rapture och Live it up. Här finns också den lysande Tide is high. Autoamerican är ändå en helt okej skiva om man tänker på att gruppen redan här var i upplösningstillstånd. De släppte efter denna ytterligare en platta (The Hunter) innan de splittrades.
Sedan återföreningen 1998 har de släppt två lysande plattor, No exit och Curse of Blondie.

Tänkte då babbla på lite om Blondie i allmänhet.
Blondie var ju som känt ett av de centrala banden runt klubben CBGB's. Tillsammans med akter som Ramones, Television, Patti Smith, Talking heads, Richard Hell & the voidoids m.m. Av dessa band var det Blondie som slog mest och nådde mest kommersiell framgång. Mycket tack vare den väldigt trallvänliga punken och förmågan att skriva låtar som funkade på den stora massan, inte bara på inbitna punkfans.
En annan avgörande faktor var att Blondie inte hade bpgra som helst problem att kompromissa med sitt sound, deras musik gick från allt till punk, rock, disco och pop. Många av de andra samtida punkbanden vägrade ändra eller kompromissa med sitt sound. Ta ett band som Ramones te x, där har ni ett band som hade integritet och aldrig någonsin komprimissade med sin musik.
Men som sagt tillbaka till Blondie. Vill man lyssna på det mesta med Blondie ska man lyssna på nämnda plattor Plastic letters och Parallel lines och även debuten.

 I början av 90-talet fick punken en rejäl revival. Mycket tack vare ett band som kallade sig Nirvana. Efter punkens glansdagar 76-79, blev punken en undergroundrörelse på 80-talet med diverse Hardcore band och liknande.
När då Nirvana och diverse andra grungeband kom i slutet på 80 och början på 90-talet fick då även punken en uppsving. Då dök lysande punkband såsom Pennywise, Green day och Rancid upp.
Tänkte då säga några ord om Rancids tredje skiva and out came the wolfes ifrån 1995.
Kan man annat än älska Rancids aggresiva Skapunk, här återfinns ultraklassiker som Ruby Soho och Timebomb.
Här finns även andra kanonlåtar som Maxwell murder och Roots radicals.
Under denna period på 90-talet när den nya punken var som störst kom även andra lysande skivor som:
Green day - Dookie 1994.
Pennywise - About time 1995
Blink 182 - Dude ranch 1997
samt en hel del grymma plattor från NOFX.
även en del fina svenska plattor kom runt den här tiden:
Dia psalma - Gryningstid 1994
DLK - Tomat 1993
m.m
Men skulle jag rekommendera bara en platta från 90-talet skulle det bli Rancid - ...And out came the wolfes.

Har ju börjat så bra med att gå igenom Kiss skivor, här kommer deras 3:e Dressed to kill.
Plattan öppnar med grymt underskattade låten Roomservice(som är precis lika bra som Detroit rock city eller nån annan klassiker). Sen följer Two timer och Ladies in waiting, två mellanspår. Sen radas det upp 3 kanonlåtar på rad Getaway, Rock bottom och C'mon and love me.
Sen kommer Anything for my baby, en låt som det är svårt att få nån vidare uppfattning om. Ytterligare 2 kanonspår följer: She och Love her all i can. Sen kommer den då, den ultimata Kisslåten en rockklassiker utan dess like. Rock'nroll all nite. Men faktum är att rock'n'roll all nite är långt ifrån det bästa med denna grupp. Men låten är väldigt effektiv och funkar i de flesta sammanhang.

Dressed to kill är betydligt vassare än föregångaren Hotter than hell. Men den når inte upp till samma klass som den strålande debuten. Men man får även tänka på att på denna tiden spottade Kiss ur sig plattor på löpande band, och alla dessa plattor håller över lag otroligt hög klass.

The Damned var det första punkbandet från England som släppte en singel, ett album och turnerade i USA. Dom fick aldrig samma breda framgång som Sex pistols och The Clash. Men de är precis lika bra. Deras betydelse för punkens frammarsch kan knappast överskattas. Deras första album innehåller odödligaklassiker som Neat,neat,neat och New rose. Albumet når upp till samma nivå som tidigar nämnda gruppers debutalbum. Faktum är att både Sex pistols och The Clash är invalda i Rock'n'roll Hall of fame,men inte The Damned. Vilket jag tycker är skandal. På albumen Strawberrier och Phantasmagoria gick dom mer åt Goth hållet, Och blev i och med pionjärer inom denna genre också. Sisters of mercy hade knappast låtit likadant utan The Damned. Vad kan man då säga mer än att The Damned är och förblir ett av de bästa punkbanden.

Denna Kiss andra skiva är ganska tam om man jämför med den lysande debuten. Men man ska inte förkasta denna skiva helt här finns guldkorn såsom Parasite, Hotter than hell och Let me go rock'nroll. Men även en del mindre bra grejer som Mainline och comin' home. Men likväl är detta om man jämför med de flesta andra hårdrocksband en riktigt bra skiva, betydligt bättre än det mesta Kiss fick ur sig på 80-talet.

Som älskare av gammal rockmusik har jag alltid haft svårt att uppskatta nyare musik, då jag tycker att musikutvecklingen stått relativt still de senaste 15 åren. Men ett band som sticker ut och som jag verkligen älskar. är Sahara hotnights. Började på allvar gilla Sahara när de släppte Kiss & tell 2004, deras bästa skiva. Gick sedan bakåt och lyssnade på deras två första fullängdare C'mon lets pretend och Jennie bomb, som också är grymma plattor. Dessa båda skivor går mer mot punkhållet och har en mycker råare ljudbild.
Sen har vi då nämnda Kiss & tell som är en blandning av det gamla Sahara hotnights, och det vi kan höra från gruppen idag. Kiss & tell är den perfekta pop-rock plattan, och ljudet är fantastiskt. När man hör en rockstänkare som Hot night crash förstår man hur jävla bra detta band är.
Förra året kom senaste alstret What if leaving is a loving thing, här har ljudet ändrats ytterligare och blivit mer poporienterat. Men även denna skiva är lysande, tjejerna levererar högklassiga låtar som Visit to vienna, The lonniest city of all och Cheek to cheek.
Längtar som en galning tills nästa skiva kommer, ska bli riktigt intressant att se vad vi bjuds på då.

Vad kan man då mer säga än att Sahara hotnights är en av de bästa grupperna de senaste 15 åren.

Som första inlägg här i bloggen tänkte jag köra en recension på en av tidernas bästa plattor Tank - Filth hounds of Hades. Tank är förmodligen en av världen mest underskattade grupper, men för mig har dom alltid varit en av favoriterna. Faktum är att Tank var enav de första grupperna som lirade en kombination av både punk och metal och blev accepterade av fans från båda genres. Tank nådde aldrig samma kommersiella framgång som samtida NWOBHM-band som Iron maiden och Saxon, men man för inte glömma detta briljanta band, som säkert många missat. Här kommer därför några ord om deras bästa platta, den lysande debuten Filth hounds of Hades.
Filth hounds of Hades börjar med den riktiga Tankklassikern Shellshock en riktigt rå och skitig låt här hörs verkligen Motörhead(också ett av mina absluta favoritband) influenserna. Sen lugnar det ner sig lite med Struck by lightning, för att sedan öka rejält i höjdarna Run like hell och Blood,guts and beer. Sen lugnar det sig lite igen i den underbara That's what dreams are made of, en av plattans bästa låtar. Sen kommer ett par stabila låtar på rad: Turn your head around,Heavy artillery och Who needs love songs. Sen kommer titellåten Filth hounds of Hades, mycket ös idenna råa låt. Sen kommer den då, plattans höjdpunkt nr 1 (he fell in love wit a)Stormtrooper. Detta måste vara en av tidernas bästa låtar, det är i allafall det bästa Tank nånsin fått ur sig. Denna pärla till låt är också den perfekte avsluttningen på denna kalasplatta. Måste också passa på att nämna omslaget, som måste vara bland det snyggaste nånsin:

Efter denna platt släppte Tank de även höjdar plattor som Power of the hunter, This means war och honou & blood