bob ramone

1. Angel of death
2. Piece by piece
3. Necrophobic
4. Altar of sacrifice
5. Jesus saves
6. Criminally insane
7. Reborn
8. Epidemic
9. Post mortem
10. Raining blood





Slår man upp ordet klassiker i en ordbok, borde det vara en bild på Slayers Reign in blood. För maken till klassiker för man leta efter. För Reign in blood är ett Trash album som är lika lysande som Metallicas Kill em all eller Anthrax's Among the living.

Skivan rivstartar med Angel of death en av de bästa Metal låtarna någonsin och avslutas med ultraklassikern Raining blood, som har ett av tidernas häftigaste riff.
Däremellan finns toppspår som: Altar of sacrifice, Reborn och Epidemic.

Reign in blood är en platta som varje hårdrockare värdig namnet nångång kommit i kontakt med, och skulle det vara nån som mot förmodan skulle ha missat denna Metal pärla. Ja då har den verkligen missat något.

1. Rock the nations
2. Battle cry
3. Waiting for the night
4. We came here to rock
5. You aint no angel
6. Running hot
7. Party til you puke
8. Empty promises
9. Northern lady



Rock the nations är ett av de mest bespottade albumen i Saxons katalog.
Det kan jag förstå, iallafall frånde som är vana vid det tidiga Saxon. Med album som Denim and leather och Wheels of steel.
Men jag tycker att Rock the nations är ett helt okej album.
Plattan fortsätter på samma spår som gruppen började på, redan med Power and the glory plattan, dvs lite lugnare och med inslag av lite synthar. Men jag måste säga att skivan är enormt ojämn. Här finns två av mina absoluta Saxon favoriter, Waiting for the night och Northern lady.
Här finns även totalt anonyma spår som: You aint no angel, Party til you puke och Empty promises.
Men gillar man Saxon, tycker jag definitivt att man ska kolla upp Rock the nations. Det kanske inte är det bästa Saxon albumet, men det är helt klart intressant. Det har även ett av gruppens snyggaste omslag genom tiderna.

1, The queen is dead
2, Frankly, Mr Shankly
3, I know it's over
4, Never had no one ever
5, Cemetry gates
6, Bigmouth strikes again
7, The boy with the thorn in his side
8, Vicar in a tutu
9, There is a light that never goes out
10, Some girls are bigger than others
















Om  vi för ett ögonblick skulle tala om världshistoriens bästa plattor, så skulle en av de första vara The queen is dead av The Smiths. Bandet som en gång blev utnämt till 80-talets viktigaste band, och jag är verkligen benägen att hålla med.
The queen is dead är verkligen ett fantastiskt album, ta bara det underbara samspelet mellan Johnny Marr's smarta gitarriff och Morissey's fantastiska texter, som verkligen hörs på detta album.
Första spår är The queen is dead, en av gruppens verkliga klassiker. Toppspår efter toppspår följer. Innan den verkliga toppen kommer. Den andra halvan av detta album är bland det bästa jag nånsin hört. Med alla mina favoritlåtar med gruppen: Bigmouth strikes again, personliga favoriten The boy with the thorn in his side, Vicar in a tutu, och Smiths klassikern There's a light that never goes out.
The queen is dead är verkligen ett briljant album, med ett nyskapande band i toppform.
Ja, och de var verkligen ett av de bästa banden detta årtionde.