bob ramone

1, Babylon
2, Stranded in the jungle
3, Who are the mystery girls ?
4, (There's gonna be a) Showdown
5, It's too late
6, Puss 'N' boots
7, Chatterbox
8, Bad detective
9, Don't start me talkin
10, Human being











Andra plattan från världens bästa New York dolls. Ett av tidernas mest inflytelserika band. "Too much too soon" är nästan lika bra som debuten, nästan. Den saknar lite av debutens kaxighet och absoluta toppar. Men visst finns här också många riktigt grymma låtar som storfavoriterna "Who are the mystery girls?" och "Puss 'N' boots" . Eller klassikern "it's too late". Eller varför inte covern på "(There's gonna be a) Showdown. Överlag en riktig kalasplatta. Tyvärr den sista som originalsättningen spelade in. Det skulle ju dröja hela 32 år! innan nästa studioskiva, och helt ärligt så är inte de nya skivorna i närheten av de två första mästerverken. Long live The Dolls!

Som ingen kan ha missat, så har en av tidernas största musikstjärnor gått ur tiden.
Tack för all den fantastiska musiken Michael.

R.I.P

1, Blister in the sun
2, Kiss off
3, Please do not go
4, Add it up
5, Confessions
6, Prove my love
7, Promise
8, To the kill
9, Gone daddy gone
10, Good feeling










Dags för superklassiska debutskivan från Alternativa Folk/Country punkarna i det högst inflytelserika bandet Violent femmes. Helt klart en av tidernas bästa debutskivor. Som inleds med "Blister in the sun" som förmodligen de flesta hört. Resten av låtarna på denna milstolpe är också lika fantastiska. Hur häftig är inte "Kiss off", eller personliga favoriten "To the kill". Glöm för tusan inte klassikerna "Add it up" och "Gone daddy gone". Notera även det grymt häftiga trumljudet som denna grupp är garanterat ensamma om, då Victor DeLorenzo spelar stående på världens minsta trumset bestående av en baskagge, en virveltrumma, en cymbal och ett tvättbräde. I början spelade gruppen nästan uteslutande på akustiska instrument men gick senare över till ett mer elektriskt ljud. Glöm absolut inte Gordon Gano's mycket häftiga texter och hans mycket säregna sångröst.

1, Tell me why
2, After the gold rush
3, Only love can break your heart
4, Southern man
5, Till the morning comes
6, Oh, lonesome me
7, Don't let it bring you down
8, Birds
9, When you dance you can really love
10, I believe in you
11, Cripple creek ferry










Dags för superklassiker, nämligen Neil Youngs klassiska skiva "After the gold rush". Helt klart en av hans bättre skivor.
Från inledenade "Tell me why" till avslutningen med coola "Cripple creek ferry". Här finns också jätteklassiska titelspåret och "Only love canbreak your heart". Neil young släppte verkligen många klassiska skivor runt den här perioden. Skivan som kom före den här var ju klassikern "Everybody knows this is nowhere" och efterföljaren "Harvest" är kanske hans bästa.

1, Blackened
2, ...And justice for all
3, Eye of the beholder
4, One
5, The shortest straw
6, Harvester of sorrow
7, The frayed ends of sanity
8, To live is to die
9, Dyers eve













Fjärde och absolut bästa Metallica plattan. Det var i.o.m den här skivan jag verkligen började gilla gruppen. Metallica var överlag ett band som det tog ett tag innan jag började uppskatta på allvar. Sen hörde jag låten "Harvester of sorrow" sen var jag fast. Kanske därför jag gillar den här skivan så mycket. Här finns ju såklart massor av andra kalaslåtar. Hiten "One" och inledande smatterbandet "Blackened". Här finns också minneslåten "To live is to die". Tillägnad avlidne bassisten Cliff Burton". Resten av skivan är ju också snorbra. Efter den här skivan gick det som känt bara utför.

1, Dominate
2, Where the slime live
3, Eyes to see, ears to hear
3, Melting
5, Nothing but fear
6, Dawn of the angry
7, This means war
8, Caesar's palace
9, Dreaming
10, Inquisition (burn with me)
11, Hatework










Kalasbra skiva från storfavoriterna i Morbid angel. Deras fjärde i ordningen. De släpper ju faktiskt sina skivor i bokstavsordning. Detta är en av mina favoritskivor med gruppen, kanske för att det var en av de första jag hörde. Kan nog sträcka mig så långt att kalla detta deras näst bästa, efter den strålande debuten "Altars of madness". Musiken då? Ja det är samma fantastiska Grindcore/Dödsmetal som på de tre första. Skivan öppnar med "Dominate" och slutar med "Hatework". Däremellan nånstans finns topplåtar som: "Nothing but fear", "Dawn of the angry" och "This means war".
Kanske dags för en ny skiva från gruppen snart?. Tills dess får vi nöja oss att lyssna på "Domination" och andra skivor från en av tidernas bästa grupper.

1, Know your rights
2, Car jamming
3, Should i stay or should i go
4, Rock the casbah
5, Red angel dragnet
6, Straight to hell
7, Overpowered by funk
8, Atom tan
9, Sean Flynn
10, Ghetto defendent
11, Inoculated city
12, Death is a star









Näst sista skivan från storfavoriterna The Clash. "Sandinista som släpptes förre denna var ju ett trippelalbum. Blev nästan lite för mycket där, funkade perfekt på "London Calling" som var ett dubbelalbum. Här är gruupen iaf tillbaka med ett enkelalbum. Här finns såklart hiten "Should i stay or should i go", personliga favoriten "Rock the Casbah", Inledande "Know your rights", coola "Oveepowered by funk", "Red angel dragnet" och "Ghetto defendent". Överlag en riktigt bra skiva. Den sista med gruppens klassiska sättning. Sista skivan "Cut the crap" har f.ö strukits ur gruppens diskografi.

1, Two headed dog (red temple prayer)
2, I think of demons
3, Creature with the atom brain
4, The wind and more
5, Don't shake me Lucifer
6, Bloody hammer
7, Stand for the fire demon
8, Click your fingers applauding the play
9, If you have ghosts
10, I walked with a zombie
11, Night of the vampire
12, It's a cold night for alligators
13, Mine mind mind
14, Sputnick
15, White faces






Det mest självklara valet på listan. tidernas mest underskattade album. Roky's bästa soloalbum. Mannen som var med och formade den Psykedeliska musiken redan på 60-talet med 13th floor elevators. Detta album är som känt ett inferno med låtar om Demoner, Zombies, Spöken, Tvåhövdade hundar och annat trevligt. Vet inte hur många gånger man lyssnat på den här skivan, men det är många.