bob ramone

1. Live wire
2, Come on and dance
3, Public Enemy #1
4, Merry-Go-Round
5, Take me the top
6, Piece of the action
7, Starry eyes
8, Too fast for love
9, On with the show












"Too fast for love" är debutalbumet från banbrytande Sleazegruppen Mötley crue. Den här plattan är verkligen snorbra. Fullsmockad med klassisk partylåt efter klassisk partylåt. Redan inledande spåret "Live wire" sätter standarden för hela plattan. Halvt bortglömda låtar som "Come on and dance" och "Merry-Go-Round" varvas med superklassiker som "Public enemy #1" och "Piece of the action". De två avslutande spåren är också skivans bästa. Först det klassiska titelspåret sen min personliga favorit "On with the show". 
Fy fan vilken bra platta detta är, så här ska Rock'n'roll låta, och detta var ju bara början för gruppen. De släppte ju fyra precis lika bra plattor efter denna.

1, Lunatic of God's creation
2, Sacrificial Suicide
3, Oblivious to Evil
4, Dead by Dawn
5, Blaspherereion
6, Deicide
7, Carnage in the temple of the damned
8, Mephistopheles
9, Day of darkness
10, Crucifixation











Första plattan från Glen Benton & co. En riktig dödsklassiker. Fullproppad med superlåtar som "Day of darkness", "Carnage in the temple of the damned",  "Oblivious to evil" och mitt favoritspår "Dead by dawn". Detta är helt klart en av tidernas bästa dödsplattor.

1, Radioactive
2, Burning up with fever
3, See you tonite
4, Tunnel of love
5, True confessions
6, Living in sin
7, Always near you/Nowhere to hide
8, Man of 1,000 faces
9, Mr. make believe
10, See you in your dreams
11, When you wish upon a star










Då har man samlat kraft att skriva om ytterligare en Kiss medlems soloplatta. Nämligen den klart sämsta, den från Gene Simmons. Låter då verkligen inte som nån demon som lirar på denna. När sista spåret "When you wish upon a star" drar igång, ja då blir det verkligen pinsamt. Hur tänkte han där?
"Radioactive" och "Man of 1,000 faces" går väl att lyssna på, men mer än så är det inte.
Då har man bara Peter Criss platta kvar, och den är faktiskt betydligt bättre!

1, Luft
2, Vi svartnar
3, Vemodsvals
4, Bara ord
5, Ditt samvetes arme
6, Höstmåne
7, Del 1
8, Mördarvals
9, Hundra kilo kärlek
10, Del 2
11, Bärsärkar-marsch





"Efter allt" är Dia psalmas andra platta, uppföljaren till "Gryningstid". Ja och den kommer inte ens i närheten av "Gryningstids" storhet, och med det menar jag inte att "Efter allt" är en dålig platta. Bara att "Gryningstid" är övernaturligt bra och "Efter allt" är riktigt bra. Här finns ju faktiskt Dia psalma klassikern "Luft" och coola "Mördarvals".
Efter den här plattan dröjde det ju 12 år innan vi fick en ny platta från Trallpunkarna, nämligen "Djupa skogen" från 2007, och förra månaden släpptes senaste plattan "Re voltere".

1, Two headed dog (red temple prayer)
2, I think of demons
3, Creature with the atom brain
4, The wind and more
5, Dont shake me Lucifer
6, Bloody hammer
7, Stand for the fire demon
8, Click your fingers applauding the play
9, If you have ghosts
10, I walked with a zombie
11, Night of the vampire
12, It's a cold night for alligators
13, Mine mine mind
14, Sputnik
15, White faces





Det finns bara två plattor som jag lyssnat mer på än denna, och det är första Ramones och första Kiss.
Jag kan inte beskriva med ord hur bra "The evil one" är. Detta första soloalbum från Mannen, myten, legenden, pionjären, galenpannan och Musikgeniet Roky Erickson är. Det finns gånger då jag lyssnat klart på albumet och sen kört om det tiotals gånger på rad.
Plattan tar vid där 13th Floor Elevators lämnade, psykedeliskt men lite hårdare. Här kryllar med låtar om Demoner, spöken, troll, tvåhövdade hundar, zombies och andra trevligheter. Första låt är ultraklassiska och en av den psykedeliska genrens paradlåtar "Two headed dog(red temple prayer)". Den gavs ut på singel fem år före den här plattan och får väl räknas som Roky's mest klassiska låt. Nästa spår är personliga favoriten "I think of demons", oj när den kör igång vet jag inte var jag ska ta vägen. Det är helt enkelt så överjordiskt bra, helt makalöst. När låten är slut vill man bara hoppa tillbaka och köra den igen. Men det går inte nu, vi har många låtar kvar att gå igenom.
En annan superklassiker följer, nämligen "Creature with the atom brain". Innan min absoluta Roky favorit "The wind and more" drar igång.Jag finner inte ord för hur bra den låten är, lyssna själva vetja. Två klassiker på rad följer nämligen de trevliga allsångslåtarna "Dont shake me Lucifer" och "Bloody hammer". Iofs är hela denna platta ett inferno av psykedeliska Metal klassiker. Nästa låt är "Stand for the fire demon", som också är skivans längsta låt.
Ett skrikigt riff tar vid och jag fattar att det är dags för "Click your fingers applauding the play". Där det verkligen är de häftiga riffen som är låtens höjdpunkt. "If you have ghosts" tar vid innan det är dags för superklassiker igen. Nämligen "I walked with a zombie" och "Night of the vampire".
"I walked with a zombie" får nog räknas som Roky's paradlåt tillsammans med "Two headed dog". En låt där samma rad upprepas under hela låten, tungt psykedeliskt,intensivt och alldeles alldeles underbart. Denna låt brukade förövrigt mitt gamla band alltid dra en cover på. Det är verkligen klassiker på klassiker här, för jag hade ju helt glömt bort nästa låt, nämligen trevliga "It's a cold night for alligators". Sedan är det dags för ännu en personlig favorit, "Mine mine mind".
"Sputnik" är nästa låt innan plattan avslutasmed utmärkta "White faces".
Där har ni det, denna superklassiker från nästan helt bortglömda supermusikern Roky Erickson. Kan för mitt liv inte fatta varför Roky inte är invald i Rock'n'n roll hall of fame. Mannen som på egen hand formade den Psykedeliska genren med 13th floor elevators redan i mitten av 60-talet.  För att sedan gå igenom en rad psykiska problem kombinerat med en massa sjukhusvistelser. För att sedan bilda sitt eget band och släppa "The evil one".
Rolig Roky historia:
I slutet av 80-talet när Roky var som sämst och var besatt av både demoner och Marsmänniskor, så började han fascinera sig för olika former av post. Han blev då anklagad för poststöld då han stulit grannarnas post. Han blev tillslut friad då han inte öppnat nån post, bara tejpat upp den på väggen:)

1, South of heaven
2, Silent scram
3, Live undead
4, Behind the crooked cross
5, Mandatory suicide
6, Ghosts of war
7, Read between the lines
8, Cleanse the soul
9, Dissident aggressor
10, Spill the blood











Hur toppar man en skiva som "Reign in blood"?, ju om man heter Slayer då tar man och spelar in en platta som är precis lika bra. "Reign in blood" är ju såklart en installation i Metalvärlden, förmodligen det mest stilbildande Metalalbumet genom tiderna. Det finns aggressiv musik och så finns det "Reign in blood".
Men jag tror tamejfan att "South of heaven" är lika bra. En sak som är säker är att "South of heaven" är betydligt jämnare, men den saknar däremot ultraklassiska låtar som "Raining blood" och "Angel of death".
Skivan rivstartar med det klassika titelspåret och redan där är jag såld och tänker att detta är sjukt bra.
Klassiska Slayer låtar radas sedan upp, för att nämna några: "Live undead", "Behind the crooked cross" och "Mandatory suicide". Här finns också grymt häftiga Judas priest covern "Dissident aggressor".
Tyvärr så är detta Slayers sista riktigt stora album. "Seasons in the abyss" har väl sina stunder. Men det är ingen tvekan om att det är Slayers fyra första plattor som är dom bästa.

1, Reach for the sky
2, Highway 101
3, Don't take me for granted
4, Footprints on my ceiling
5, Nickels and dimes
6, I wasn't born to follow
7, Winners and losers
8, Faithless
9, Live before you die
10, Angel's wings












Social distortion är en av få grupper som bara släppt bra album. Iofs har dom bara släppt 6 st, men dom är alla lika bra. Detta är deras senaste album från 2004(nytt album beräknas komma under året) och det är en riktig höjdarplatta. När första låten "Reach for the sky" drar igång är det ingen tvekan om att det är Social distortion som är igång. För Social distortion är en sån där grupp med ett sound man känner igen på en gång, precis som Motörhead, Ac/Dc eller Ramones. 
Nästa två spår på skivan "Highway 101" och "Dont take me for granted" är också kalaslåtar, och sådär fortsätter det skivan ut. Favoritlåt är helt klart "I wasn't born to follow", där är det verkligen Social distortion när dom är som bäst.
Nu är det bara att hoppas detta fantastiska band får ur sig en riktigt bra platta under året. Verkar kunna bli ett bra skivår,med ny platta både från Social distortion ock Kiss.
 

1, Is that you?
2, Shandi
3, Talk to me
4, Naked city
5, What makes the world go round
6, Tomorrow
7, Two sides of the coin
8, She's so european
9, Easy as it seems
10, Torpedo girl
11, You're all that i want










Kom precis på en Kiss platta jag glömt skriva om, och det är minsann det lilla guldkornet "Unmasked". För denna platta är riktigt bra. Här finns en av mina Kiss favoriter, nämligen "Talk to me". Ace Frehley är helt klart min favorit i Kiss och älskar alla låtar där nämnde rymdman sjunger. Tycker han har den helt klart coolaste rösten.
Här finns också låten "Shandi" som blev en jättehit i Australien. När jag tänker efter finns det ingen låt jag tycker är riktigt dålig, kanske inledande "Is that you?". Annars är det mesta riktigt bra som "Naked city", "Torpedo girl" och "Tomorrow". Så man ska inte helt förkasta denna ofta bespottade platta. Självklart är den inte i närheten av de 6 första mästerverken. Men ett och annat guldkorn kan man nog hitta här om man vill.

1, Vicious
2, Andy's chest
3, Perfect day
4, Hangin' round
5, Walk on the wild side
6, Make up
7, Satellite of love
8, Wagon wheel
9, New York telephone conversation
10, I'm so free
11, Goodnight ladies











"Transformer" med Lou Reed åkte i skivspelaren för nån dag sen, och vi kan väl alla vara överens om att det är ett av de bästa albumen i mannaminne. "Walk on the wild side" känner väl varenda människa igen. Men detta album är så mycket mer. Personliga favoriten är nog "Satellite of love". Inledande "Vicious" är  också en kalaslåt. Likaså avslutande "Goodnight ladies". Däremellan finns höjdare som "Hangin' round" och "Make up".
Även om Lou Reed's självbetitlade debutalbum också är ruskigt bra, så är det först denna, hans andra platta som verkligen kan mätta sig hyffsat med Velvet Underground album som "The Velvet Underground & Nico" och "White light/White heat". Även om Lou Reed även efter denna släppt en uppsjö av bra album så får nog denna räknas som hans absoluta mästerverk, möjligen att efterföljande konceptplattan "Berlin" skulle komma upp i samma klass, nästan.

1, Tonight you belong to me
2, Move on
3, Aint quite right
4, Wouldn't you like to know me
5, Take me away
6, It's alright
7, Hold me, touch me
8, Love in chains
9, Goodbye












Skrev ju om Ace Frehley's album för ett bra tag sen, och har undvikit att skriva om dom andra in i det sista. För ska vi vara helt ärliga så är ingen av de andra något vidare. Ace platta är ju tamejfan ett mästerverk säger bara "Snowblind" och "New York groove", wow!!. Men Paul Stanleys platta är väl överlag lyssningsbar. "Hold me,touch me" duger väl som bakgrundsmusik til eftermiddagskaffet. Men skämt åsido, det finns ett par låtar till som är helt okej som "Tonight you belong to me" och "Move on".
Ska väl så småningom försöka skriva nått om de andra soloplattorna också,om jag kan hitta på nått att skriva.

1, Rev it up
2, How much love
3, Love is a killer
4, Not a minute to soon
5, Streets in paradise
6, Hard 16
7, Bad reputation
8, Fallen hero
9, Only a heartbeat away
10, It wouldnt be love
11, Wrecking ball










Dags för ett inlägg om hårdrocksdrottningarna i Vixen,ett av få helt kvinnliga hårdrocksband som nått rejält med framgång iallafall på 80-talet. "Rev it up" är precis lika bra som den själbetitlade debuten,om inte bättre. Det tyckte jag iallafall sist jag lyssnade på den här plattan, men det var ett par år sen och sen dess har man ju glömt bort hälften av låtarna. Här finns min absoluta Vixen favorit "How much love",klassikern "Not a minute to soon" och "Fallen hero".
Men som sagt av det jag kommer ihåg så är hela plattan överlag riktigt bra,precis som debuten. Stabil.
Vixen släppte ju senare en platta 1998, "Tangerine" omjag inte minns fel. Som inte var nån höjdare direkt.
Vixen är nog faktiskt 3:a på min lista över bästa kvinnliga rockgrupper. Äh va fan kör en topplista.

Topp 5 kvinnliga rockgrupper

1. Runaways
Världens första tjejgrupp som lirade ren ock skär rock, banbrytande helt enkelt. Glammig punkig hårdrock. Den perfekta blandningen av Kiss och Ramones. Solklar etta

2. L7
Klassisk grunge-punk. "Pretend we're dead" nästan världens bästa låt

3. Vixen
rock'n roll

4. Sahara hotnights
Helt fantastiskt, vilken nytändning.

5.  The Bangles
Lite väl poppigt kanske, men visst är dom bra.

1, I've had enough (into the fire)
2, Heavens on fire
3, Burn bitch burn
4, Get all you can take
5, Lonely is the hunter
6, Under the gun
7, Thrills in the night
8, While the city sleeps
9, Murder in high heels












Nu är det inte många Kissalbum kvar att skriva om. "Animalize" är iallafall en av gruppens bästa 80-talsplattor. Här finns såklart radioplågan "Heavens on fire" skriven tillsamman med muppen Desmond child, han har även bidragit till fler låtar på plattan(usch). Bäst är ju såklart låten "Burn bitch burn. "Thrills in the night" är också en höjdare, skriven tillsammans med Jean Beauvoir från Plasmatics, som även producerade Ramones albumet  "Animal boy".
Av Kiss osminkade plattor är det helt klart denna och "Asylum" som är de bästa. Även om både plattorna kanske har världshistoriens fulaste omslag. Men skit samma, det är ju för fan Kiss!!!!!!!!!!!!!!!!!