bob ramone

Det finns få grupper som är så bra som Misfits, kom att tänka på det idag hur mycket jag avgudar denna grupp.
Finns verkligen ingen grupp som låter som Misfits.
Det är inte många grupper jag lyssnar på nästan varje dag, men Misfits är en av dom.
Därför fick jag ett ryck och slängde ihop en lista med mina 5 favorilåtar med dom just nu.
Den är som följer:

1. Teenagers from Mars
2. Halloween
3. London dungeon
4. Where eagles dare
5. Astro zombies

1. Among the living
2. Caught in a mosh
3. I am the law
4. Efilnikufesin (N.F.L)
5. A skeleton in the closet
6. Indians
7. One world
8. A.D.I / Horror of it all
9. Imitation of life















Ja då har man ännu en gång lyssnat på Anthrax, denna gång var det deras bästa album Amonth the living som stod på reportoaren. Det är alltid lika kul att lyssna på denna ultraklassiker från tidernas bästa Trash-band.
Denna skiva är verkligen fullsmockad med odödliga rockklassiker, som: Among the living, Efilnikufesin, Indians och så den bästa Trash låten genom tiderna Caught in a mosh.
Anthrax har gjort många bra album, men detta får nog räknas som deras bästa. Det är också andra plattan med Joey Belladonna på sång, en personlig favorit bland metal sångare.
Nej det finns inte ord för hur mycket jag älskar detta band, så till er alla som aldrig lyssnat på Anthrax köp då Among the living och bara njut.

I höstas gick Hellacopters ut med beskedet att dom efter 14 år tillsammans skulle splittra bandet, inte på grund av osämja eller något sådant, utan för att sluta på topp.
Men först skulle det följa ett sista album och en sista turne.
Och vilket album det blev sen, ett album bestående av mer eller mindre okända coverlåtar.
Men det finns få band som Hellacopters som kan ta vilken låt som helst och göra den helt till sin egen. För detta album känns inte som ett coveralbum, det känna som ett helt vanligt Hellacoptersalbum.
Har kört Head off på repeat ett par veckor nu och skivan växer för varje gång man lyssnar på den.
Electrocute öppnar skivan, en supersnabb garagerökare. Så när låten är slut vet man inte vad som träffat en.
Tre kalasbra spår följer, innan plattans bästa låt In the sign of the octopus kommer, första låten från skivan jag hörde och den satt sig på en gång. Man glömmer lätt bort The Robots originalversion när man får höra Hellacopters strålande tolkning. Sen fortsätter plattan i samma anda, det vill säga hur bra som helst. Med definitiva höjdare som Veronica Lake, Throttle bottom och Darling,darling.
Ska jag då sammanfatta skivan så tycker jag faktiskt att den är rent ut sagt skitbra. Jag tycker nog att det är deras näst bästa platta någonsin, bara slagen av High visibility.

Förövrigt så är det riktigt sorgligt att sveriges bästa band genom tiderna har bestämt sig för att lägga av. Men dom gjorde det iallafall med en värdig avslutning.

1, Rip it out
2, Speedin' back to my baby
3, Snowblind
4, Ozone
5, What's on your mind
6, New York groove
7, I'm in need of love
8, Wiped-out
9, Fractured mirror




Börjar från och med det här inlägget även att skriva ut låtarna från skivorna.

1978 var Kiss tillsammans med Aerosmith förmodligen USA's största rockband, efter att ha släppt 6 lysande studioalbum och 2 fantastiska livealbum låg världen öppen för Kiss.
Men oroligheter hade börjat uppstå i bandet, rykten om splittring och att vissa bandmedlemmar hellre ville satsa på en solokarriär.

Då kom man på iden att alla fyra medlemmar skulle släppa varsitt soloalbum under namnet Kiss och dedikera det till de övriga i bandet.
Av dessa album är det bara Frehley's som håller, och det är ett av de mest underskattade i den enorma Kisskatalogen.
De första sex spåren är rent ut sagt snuskigt bra. Skivan öppnar med Rip it out, en riktigt häftig låt som påminner om Shock me. Två Kanonlåtar följer Speedin' back to my baby och Snowblind. Sen kommer Ozone, en låt det är svårt att få grepp om är den bra eller dålig, efter många lyssningar kom jag fram till att den var riktigt bra.
Två högklassiga rocklåtar följer What's on your mind och New York groove.
Ett par mellanspår följer sen innan skivan avslutas med den instrumentala Fractured mirror.

Har man lyssnat på Kiss tidigare album och känner för att ta sig an soloalbumen räcker det med att lyssna på albumet från Space - Ace

The Stooges var tillsammans med MC5 de två viktigaste banden från garagevågen under slutet av 60-talet, det som senare kom att kallas protopunk.  
Stooges skulle utan tvekan komma in på listan om jag skulle ranka tidernas 5 viktigaste rockband.
När Stooges förtst dök upp hade man aldrig hört den här typen av rock, Iggy & co's musik kan enklast beskrivas som extremt rå och brutal rock i dess simplaste form.
Iggy själv lär väl vara tidernas häftigaste frontman, maken till energisk människa på scen har man sällan skådat.
Så vidare till debutskivan, som är en av tidernas absolut bästa. Eller vad sägs som låtar som: 1969, I wanna be your dog, No fun, Real cool time. ja strunt samma hela skivan är ett inferno av snuskigt bra rocklåtar.

Stooges släppte totalt 3 skivor under 60 & 70-talet, S/T, Funhouse och Raw power, håller första och raw power som de bästa, men även Funhouse är en riktigt bra platta.
Förra året kom ju även deras fjärde skiva The weirdness, 34 år efter Raw power.

Men gillar man band som MC5, New York dolls, Ramones, Kiss, Sex pistols osv då lär man också gilla The Stooges.