Sahara hotnights: en frisk fläkt

Som älskare av gammal rockmusik har jag alltid haft svårt att uppskatta nyare musik, då jag tycker att musikutvecklingen stått relativt still de senaste 15 åren. Men ett band som sticker ut och som jag verkligen älskar. är Sahara hotnights. Började på allvar gilla Sahara när de släppte Kiss & tell 2004, deras bästa skiva. Gick sedan bakåt och lyssnade på deras två första fullängdare C'mon lets pretend och Jennie bomb, som också är grymma plattor. Dessa båda skivor går mer mot punkhållet och har en mycker råare ljudbild.
Sen har vi då nämnda Kiss & tell som är en blandning av det gamla Sahara hotnights, och det vi kan höra från gruppen idag. Kiss & tell är den perfekta pop-rock plattan, och ljudet är fantastiskt. När man hör en rockstänkare som Hot night crash förstår man hur jävla bra detta band är.
Förra året kom senaste alstret What if leaving is a loving thing, här har ljudet ändrats ytterligare och blivit mer poporienterat. Men även denna skiva är lysande, tjejerna levererar högklassiga låtar som Visit to vienna, The lonniest city of all och Cheek to cheek.
Längtar som en galning tills nästa skiva kommer, ska bli riktigt intressant att se vad vi bjuds på då.

Vad kan man då mer säga än att Sahara hotnights är en av de bästa grupperna de senaste 15 åren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0