bob ramone

1, London calling
2, Brand new cadillac
3, Jimmy jazz
4, Hateful
5, Rudie cant fail
6, Spanish bombs
7, The right profile
8, Lost in the supermarket
9, Clampdown
10, The guns of Brixton
11, Wrong 'em boyo
12, Death or glory
13, Koka kola
14, The card cheat
15, Lovers rock
16, Four horsemen
17, Im not down
18, Revolution rock
19, Train in vain (Stand by me)


En av de bästa plattor spm någonsin spelats in, med ett av rockens mest klassiska omslag. The Clash tredje album "London calling". Även en av de viktigare skivor som någonsin gjorts och en milstolpe utan dess like. Här går dom helt ifrån punkspåret som var som mest tydlig på debuten, men även på andra plattan "Give em enough rope". Albumet spänner över genrer som: Punk, klassisk rock, jazz, reggae och kanske, kanske lite hårdrock. The Clash experimentlusta skulle ju bli ännu tydligare på deras nästa album "Sandinista". Detta är ju som känt ett dubbelalbum, och det är helt otroligt att alla låtar håller så enormt hög klass, inte ett dåligt spår så långt ögat kan nå. Så därför får jag skriva lite om favotitlåtarna. Inledningen med superklassikern "London calling" är strålande, följt av "Brand new Cadillac". Här finns även klassikern "Guns of Brixton". Men mina två personliga favoriter är "Death or glory" och "Train in vain".
Detta är The Clash bästa album, även om den inte hade samma inflytande på en specifik genre som debuten hade på punken. Så är London calling ett album fyllt till bredden med coola rocklåtar, och mixen av stilar är klockren.
Så har man inte hört London calling, ja då har man inte hört mycket.