bob ramone

1, Welcome to the jungle
2, It's so easy
3, Nightrain
4, Out ta get me
5, Mr. Brownstone
6, Paradise city
7, My Michelle
8, Think about you
9, Sweet child O' mine
10, You're crazy
11, Anything goes
12, Rocket queen







Blev bara så sugen att skriva om en riktig klassiker. Så det fick bli Appetite, en skiva som jag faktiskt inte lyssnat på på väldigt länge. Säkert fem år sedan sist. Lyssnade mig lite trött på den, då jag körde den så himla ofta. Men nu har suget kommit tillbaka.
När Guns först släppte denna strålande debutskiva, visste man inte vad det var. Var det Metal, punk, Glam, blues. Nej det var helt enkelt en blandning av allt det där och mer därtill. Här finns allt från stenhård rock'n'roll i favoriten Welcome to the jungle till supervackra Sweet child, vidare till maffig Arenarock i Paradise city och så den bluesiga och även smått Psykedeliska Mr. Brownstone.
Guns'n'roses skiljer sig otroligt mycket från andra samtida band i samma genre, eftersom dom var så himla influerade från alla möjliga håll. De mest tydliga är ju band som New york dolls, Kiss och Hanoi rocks. Men det märks också att de varit influerade av band som Sex pistols, Ramones och MC5. Och det är denna mix av musikstilar som gör detta album helt unikt.
Appetite for destruction är ett av få genuint bra rockalbum. Kan bara komma på 2 på rak arm som kommit efter Appetite och det är Nirvanas Nevermind och Alice in chain's Dirt.
Jag är nästan benägen att kalla detta 80-talets bästa album, men gör inte det. Då något sådant måste tänkas igenom väldigt noga. Men den är definitivt topp 3.