bob ramone

1. "Myage" – 1:59
2. "I Wanna Be a Bear" – 0:42
3. "I'm Not a Loser" – 1:28
4. "Parents" – 1:38
5. "Tonyage" – 0:56
6. "M 16" – 0:43
7. "I'm Not a Punk" – 1:04
8. "Catalina" – 1:46
9. "Suburban Home" – 1:40
10. "Statue of Liberty" – 1:59
11. "Kabuki Girl" – 1:10
12. "Marriage" – 1:39
13. "Hope" – 2:00
14. "Bikeage" – 2:14
15. "Jean Is Dead" – 1:33

Sådär då var man tillbaka igen. Tänkte börja med att skriva om en av världens bästa skivor. Nämligen punkklassikern "Milo Goes To College". Det passar ju bra nu, då Descendents förra veckan gjorde sin första spelning på 8 år!.
Descendents har alltid i mina ögon varit ett vädigt underskattat punkband, framförallt här i Europa. Vilket jag inte riktigt gillar med tanke på hur oerhört viktiga dom har varit. Om det var Ramones som introducerade poppunken, så var det Descendents som tog vid och verkligen formade den. Alla dom band som slog igenom på 90-talet och verkligen gjorde punken mainstream har allt att tacka detta band för. Band som Green day och Offspring har väl i det närmaste stulit sin musik från Descendents.
"Milo Goes To College" är som känt gruppens debutskiva. Skivans skojiga namn kom till då gruppens sångare Milo Aukerman skulle till att börja college. Så efter den här plattan tog gruppen en paus på tre år.
Musiken då?, Ja det ska jag säga. Detta är så nära fulländad musik man kan komma. Punk som är både rolig och smart, snygga och lätta melodier. Låtar som handlar om tonårsproblem,mat och kaffe. Här finns poppunkklassiker som "Bikeage", Suburban home", "I'm Not a loser" "I'm not a punk" och såklart gruppens mest välkända låt "Hope"